Här är brustna hjärtans höst

"Ensamma dar...
ingenting kvar mer än ett rostigt svärd... som hugger och vrider sig i ditt bröst. här är brustna hjärtans höst... " sjunger Lars Winnerbäck och jag ryser över att jag alltid hittar en ny låt att fastna för bland alla hans skivor.

den 18e Sep släppet han sin nya.. Hosianna... jag har en känsla av att han kommer hänföra mig igen och fastnar jag inte nu så kommer den vara favoriten om några år... Lars har följt mig sedan jag var 17 år, försökte hitta rätt bland alla lappar, utbildningar och trasiga människor. jag har följt Lars och han mig. Vi har varit ett team... jag har gormat och vrålat med i hans låtar i takt och otakt samtidigt som benen dansat sin egna lilla virvel. oavsett.. Nu är hösten här.

Jag väntar på besked och försöker att intala mig att jag faktiskt inte är så intresserad av vad beslutet är...
jag väntar på att få veta om jag är en av de som står på elmia den 3:e oktober och sliter mitt hår bland blommor och blader ihop med alla andra tävlings debutanter.

Men tills dess söker jag jobb. :)
stillar hjärnan och fyller frysen.



↑