6år

Imorgon firar jag och min sambo att vi träffades första gången för 6år sedan...
Jag kan inte säga att vi blev ihop då men jag föll handlöst för honom då i alla fall.
kunde inte motstå den charmknutten som mötte mig en snöig dag efter jobbet.
Jag minns att jag hade hans parfym i näsborrarna länge efter den kvällen.

Han var svårflörtad och omständigheterna med mitt ex gjorde att vi dejtade länge innan jag vågade ta ett steg mot fysisk kärlek.
jag har aldrig varit så nervös som ögonblicket innan första kyssen.
Det tog en låååånnngg stund innan vi gick ut öppet med att vi dejtade. just på grund utav mitt ex. En del kan se det som att vi smög runt för att vi inte vågade säga hur det var... men jag ville känna efter vad det var innan vi gick ut med något alls.

Men jag har aldrig ångrat ett ögonblick av min kärlek till honom.
jag har lärt mig så mycket av honom och han upphör aldrig att förvåna mig.
Han är mitt livs kärlek och jag hoppas att vi alltid kommer att hålla ihop.

En fantastisk man med massor av underbara sidor.

min mening med livet!


Jul,jul strålande jul

ja julen är snart på knuten och butiken blev skyltad och fin.
det var allt jag har kvar i foton på hur det såg ut från början, nu har det blivit lite ändringar eftersom det sålts en hel del m.m så ni får uppskatta de få bilder som blev :)sedan har det skapats en hel del ändå.
min inspiration har varit på topp och vissa dagar bara flög det ut planteringar. jag har märkt ännu en gång att jag uppskattar naturmaterial mer än dekorationssten m.men dekorativ vegetativstil passar mig utmärkt. sedan fick jag äran att få vara med i floral art forum med min höstbrudbukett...
en av världens största inspirationssidor i blomsterbinderi... tja inte känns det så hemskt att de ville ha med den. :) Men åter till vardagen och dess charm...
vi har haft en hel del praktikanter och den senaste har vi haft i 4veckor snart. och jag måste säga att det är härligt att ha folk i butiken...
och ljuva amaryllisar kommer in i butiken ;)
nu återstår det att ro in julen och nyår så är vi i hamn för att få börja på nästa år igen... men jag har upptäckt vad som skrämmer mig mest av allt på hela jorden. Snart 30år och kommer på det nu.... Grejen är att jag är en kanske för snäll person, jag ger gärna saker,hjälp m.m Jag kanske anses vara en liten tjej man kan köra med... Men det som skrämmer mig med detta är att vänner som man träffar kanske gärna ser att jag är en person som hjälper till... och jag är livrädd för att bli utnyttjad.. att vara där dag som natt för dem för att sedan inse att man duger till att betala notan för dem, att ge dem saker,råd osv men att man är inte en vän nog att hjälpa när jag behöver hjälp. saken hör till att jag faktiskt blivit behandlad på det viset av någon jag då trodde var min vän. hen ringde mitt i nätterna om allt och jag ställde upp. jag svarade, jag skickade pengar, jag åkte dit, jag ringde upp, jag gav husrum. Men vad fick jag tillbaka? pengarna jag lånade ut? nej! en axel att gråta på när jag mådde skit? nej för då hade hen det alltid värre.jag har för ett par år sedan lämnat den vänskapen bakom mig. för när jag fick körkort då skulle det ha hjälp med flytt och utan mindsta förståelse för att jag faktiskt hade andra planer. Så då lämnade jag det bakom mig. men jag ser inte lätt på nya vänskapsrelatione. det är väl därför som jag är så tillbakadragande. Men jag försöker att ge utan att det är för mycket... alltså inte mer än jag orkar,vill och kan. oavsett nu ska jag sova...
Visa fler inlägg