Jul,jul strålande jul

ja julen är snart på knuten och butiken blev skyltad och fin.
det var allt jag har kvar i foton på hur det såg ut från början, nu har det blivit lite ändringar eftersom det sålts en hel del m.m så ni får uppskatta de få bilder som blev :)sedan har det skapats en hel del ändå.
min inspiration har varit på topp och vissa dagar bara flög det ut planteringar. jag har märkt ännu en gång att jag uppskattar naturmaterial mer än dekorationssten m.men dekorativ vegetativstil passar mig utmärkt. sedan fick jag äran att få vara med i floral art forum med min höstbrudbukett...
en av världens största inspirationssidor i blomsterbinderi... tja inte känns det så hemskt att de ville ha med den. :) Men åter till vardagen och dess charm...
vi har haft en hel del praktikanter och den senaste har vi haft i 4veckor snart. och jag måste säga att det är härligt att ha folk i butiken...
och ljuva amaryllisar kommer in i butiken ;)
nu återstår det att ro in julen och nyår så är vi i hamn för att få börja på nästa år igen... men jag har upptäckt vad som skrämmer mig mest av allt på hela jorden. Snart 30år och kommer på det nu.... Grejen är att jag är en kanske för snäll person, jag ger gärna saker,hjälp m.m Jag kanske anses vara en liten tjej man kan köra med... Men det som skrämmer mig med detta är att vänner som man träffar kanske gärna ser att jag är en person som hjälper till... och jag är livrädd för att bli utnyttjad.. att vara där dag som natt för dem för att sedan inse att man duger till att betala notan för dem, att ge dem saker,råd osv men att man är inte en vän nog att hjälpa när jag behöver hjälp. saken hör till att jag faktiskt blivit behandlad på det viset av någon jag då trodde var min vän. hen ringde mitt i nätterna om allt och jag ställde upp. jag svarade, jag skickade pengar, jag åkte dit, jag ringde upp, jag gav husrum. Men vad fick jag tillbaka? pengarna jag lånade ut? nej! en axel att gråta på när jag mådde skit? nej för då hade hen det alltid värre.jag har för ett par år sedan lämnat den vänskapen bakom mig. för när jag fick körkort då skulle det ha hjälp med flytt och utan mindsta förståelse för att jag faktiskt hade andra planer. Så då lämnade jag det bakom mig. men jag ser inte lätt på nya vänskapsrelatione. det är väl därför som jag är så tillbakadragande. Men jag försöker att ge utan att det är för mycket... alltså inte mer än jag orkar,vill och kan. oavsett nu ska jag sova...
↑